Den här natten går till historien tror jag. Nog har vi varit med om mycket men i natt...Vi fick ligga ensamma en kort stund som vanligt. Efter ett tag kom Elsa ner och hade magont delux och ville ha en värmekudde, pappaanders söker men han finner ingen. Hon lägger sig i soffan och kvider, somnar och blir kvar där hela natten. Klockan två kommer Alfred ner och kunde inte somna, ont i huvudet och magen. Nervös inför skolstarten...jag vet inte. Han gick och la sig i Neas säng som vid detta laget hade kommit till oss tillsammans med sin syster Minna. Arvid knackar från övervåningen och pappaanders går till honom i vanlig ordning (han vaknar aldrig med mig). Jag trängs med småbrudarna och båda ska ligga helst både på och under mig samtidigt. Jag blir less och gör en Pippi, dvs lägger mig med fötterna på huvudkudden. Dom fattar inte vinken och gör samma sak och vi ligger nu alla tre som Pippi. Nu orkar jag inte vända på mig nåt mera...Så den enda som låg i samma säng hela natten i natt var Olivia. Eller vad vet jag, hon kanske bytte sängar där uppe i vild förtvivlan...det fanns ju en del tomma att prova på. Som guldlock.

Skolstart idag-går inte att ta miste. Nea undrade:- hur det skulle gå till:- Räck bara upp handen och säg JA, när fröken säger ditt namn.

Arvid fick plötsligt sån huvudvärk och trodde på fullaste allvar att fått febran:-Känn mamma, jag är varm:- Nej, du är inte varm. Efter en stund försöker han igen:- Men jag känner mig förvirrad...jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Fick svara samma lika där:- Räck bara upp handen och säg JA, när fröken säger ditt namn.

Jag är tidernas absolut sämsta skolmorsa...efter alla dessa ungar i skolan har jag aldrig och då menar jag aldrig lyckats komma ihåg och fylla i pappren man får hem i början på sommaren som ska tillbaka till skolstarten. Hur kan man på fullaste allvar tro att jag ska komma i håg det. Jag får fortsätta vara dålig på det. Skämmas och be om att få nya papper för att jag har tappat bort dom. Oftast har jag gömt dom och vet inte var. Kan hitta dom ett par år senare.

Jag skröt ju lite igår dagens inlägg om hur bra jag är på att planera. Det fick jag testa på idag. Alfred skulle på sin första ju-jutsu träning och det skulle pappaanders ta, Minna hade fotboll och det skulle Olivia ta, Arvid hade fotboll en timme senare och det skulle Elsa se till att han kom iväg på samt barnvakta Nea som blev kvar hemma själv och jag jobbade. Dom skötte sig galant. Ibland kan dom...

I morgon har jag upprop, ska bli skönt att göra klart nu så jag kan få mitt undersköterskediplom. Men att göra det på egenhand är tråkigt. 10veckor går fort, jätte fort...

Sköt om er så ses vi!

När jag mår bra en längre period säger jag alltid:- Nu är jag frisk. Nu kan jag sluta med all medicin. Så fort jag faller inser jag att jag måste medicinera livet ut. Ett surt erkännande för mig själv. I helgen har jag missat ofrivilligt två medicin tillfällen. I fredags försov jag mig och fokus då låg på att få på mig anständiga kläder och komma i tid till jobbet, jag fixade det med en minut tillgodo. Men då hade jag inte hunnit kamma mig eller sminka mig eller nåt. Kastade ner hela bregott paketet och skinkpaketet samt brödpåsen i en väska. Lämnade småungarna hemma med tre sovandes tonåringar. Igår somnade jag ifrån min kvällsdos...vilket gör att jag idag har jobbat i slow motion. Varit nere och låg, inte orkat mycket. Inser hur viktig min medicin är för mitt välmående och hur viktigt det är att jag inte fuskar än om det är ofrivilligt.

I morgon är det skolstart på riktigt. Vi får dela på oss så vi kan vara med på två upprop. Förskoleklass och 1:an känns viktiga. Viktiga milstolpar i livet. Dom andra fyra får klara sig själva och dom vill nog inte ha oss där heller.

Jag kommer kombinera skola och jobb till en början, det kommer att bli en del pusslande med att få ihop allt men inte för att skryta...men jag är ganska bra på att planera, om jag har dom rätta förutsättningarna. Jag ska plugga 100% på distans och sen jobba lite utöver det. Extra viktigt med sömn och mediciner. Kommer gå åt endel kaffe☕

Eftersom Alfred nu har slutat i hockeyn så har han och vi funderat lite på vad han ist ska träna. Något som man kan kombinera men skola och epilepsi. Och han har beslutat sig för att börja träna ju-jutsu. Vi tror att det är en bra träningsform för honom. Och pappaanders får komma tillbaka till sitt gamla intresse. När vi träffades hade han just graderat till svart bälte men fick ganska fort lägga det på hyllan då det kom barn efter barn efter barn.

Jag saknar hockey familjen men hoppas ju-jutsu familjen är lika bra.

Jag har inte gått i förtidspension eller gått i ide. Nä, jag har bara jobbat helgen och haft jätte mycket to do.

Fixat inför skolstarten med kläder och dyl, ordat med csn till mig själv samt att fotbollsträningarna bara avlöser varandra på löpande band. Middag måste stå redo och klar (helst något som dom äter), barnen måste vara kissade och ombytta så det bara är att sätta sig i bilen och förflytta dom till fotbollsplanen. Komma ihåg att hämta och duscha, smörja, fika och i säng, allt detta gärna innan kl 21.00... Ganska samma lika varje kväll fast med olika barn.

Här är dom påväg till fritids. Navelsträngen blir längre och längre...snart går den av.

Skrytbilder är nåt vi nästan alla lägger upp. Mycket för att få bekräftelse och få beröm för det vi gör och behöver för självförtroendet. Och jag är inte sämre. Min passion är ju mat och bakning och att skriva, jag är inte ett proffs men jag har intresset. Periodvis försöker jag laga bra mat och inte servera halv fabrikat men oftast blir det så...men idag hade jag tiden och rullade tidernas godaste köttbullar (enligt mig). Och då måste en skrytbild postas såklart. Såsen är hemmagjort men potatisen och all sallad är dock köpt på coopforum.

Imorgon hoppas jag inviga min nya köksassistent och får posta en ny skrytbild. Vi ses.

Knölen är förmodligen, ganska säkert en helt ofarlig talg aterom, enligt läkaren som jag träffade idag. Den går oftast inte bort av sig själv men om den inte växer och eller blir inflammerad får den bli en del av mig helt enkelt. Hänga med under min arm. Annars görs en enkel operation på hälsocentralen under lokalbedövning där man skär upp och tömmer knölen/cystan. Lät mycket enkelt då läkaren förklarade. Själv satt jag nog säkert och bara gapade av skräck.

En annan sak som jag tog upp var att Anders har sagt att jag på nätterna kan sluta andas för att sen tvärt börja andas igen och det har väl pågått i ca ett halv år. Vilket kan ev vara sömnapne men behöver inte vara. Men jag har fått en remiss till lungmottagningen där dom får ta ställning om en utredning ska ske.

När jag satt där och läkaren frågade mig:- Är du frisk för övrigt, eller tar du några mediciner? Jag fick rabbla upp alla mediciner jag tar och sen sa han:- Okej, så det är allt? Ja, sa jag...eller nä vänta jag har ju psoriasis också. Och då medicinerar jag med...känns som att mera mediciner kan jag inte få i mig. Det står mig upp i halsen.

Nu väntar jag bara på läkarbesöket till min hudläkare så jag får någon ordning på min hud. Den stör mig rätt så rejält.

Efter läkarbesöket hämtade vi igen ungarna på fritids, skjutsade dom till farfars och åkte på Nolia mässan. Det blev bara jag, pappaanders och Olivia. Elsa och Alfred ville inte hänka och dom missade inget kan jag säga. Ganska värdelöst. Men som sagt, man vill ha besökt det.

Sen efter det var jag helt utpumpad. Jag slocknade och sov hur hårt som helst. Elsa och Anders fixade middag. Skit gott, grillad kycklinglårfile och klyftpotatis. Åt så jag storknade. Nu ska jag sova, har jätte mycket sömn att ta igen. Vi ses!

Ja då är det åter dax att summera sommaren. Jag brukar ju ge er en resume på familjens sommar i bilder. Mycket för att jag älskar att berätta i bilder. Sommaren 2017 var:

Då Olivia åkte på sin första resa. Och fick äntligen träffa honom med stort H.

Då Elsa jobbade på byns närlivs Makken och sålde pizzor, mjölk, godis och tobak mm. Hon var även den enda i familjen som besökte Ingrid. Var där och gjorde fint med mormor.

Då Alfred levde ett kravlöst tonårsliv. Sov till långt in på dagarna, spelade tv spel, fotboll, hängde med kompisar och badade.

Då Arvid gick i skogen med pappa och hittade älg horn och lärde sig att man kan mera än man tror att man kan. Som tex att spela minigolf.

Då Nea gick i bergen med pappa och fick se ormskinn. Hon ville ta hem och visa mig men jag är omänskligt rädd för kräldjur så Anders fick avstyra den iden. Hon har annars också levt en kravlös sommar med lek och bad.

Då Minna förvandlades från en medgörlig liten flicka till en bångstyrig varelse som kom från skogen. Med tokig, brunt lockigt hår. Trots det rätt så söt till sin fördel.

Vi då, har vi pappaanders och mammamaria haft en bra sommar. Ja det måste jag väl säga. Jag har jobbat och pappaanders har fått styra upp här hemma. Det har väl varit lite av sommaren som vädergudarna glömde men dom har kunnat göra endel utflykter ändå. Besökt lekparker mm. Det blir inte bättre än det man gör det till. Våra kidz gillar det enkla och bara att det händer något. Visst vore Liseberg eller Grönan nåt men det får bli ett annat år.Vi älskar alla att vara i stugan och fick en vecka tillsammans där.

I morgon börjar vardagen. Olivia åker den 29 aug tillbaka till Indien, Elsa börjar andra året på gymnasiet, Alfred börjar i åk 8 och har tagit beslutet att sluta i hockey. Pga epilepsin tvingas han att sluta och hans hockeykarriär är över. Hans sjukdom har gjort att han kommit efter i skolan och måste sluta så han kan fokusera helt på skolan. Han har varit anfallsfri sen några månader tillbaka men han tar mycket medicin och oron att det ska komma tillbaka finns där hela tiden. Man kan tycka att han skulle kunna spela litegrann och ändå fixa skolan men det tar så mycket energi att få skolarbetet gjort och få tillräckligt med sömn som han behöver för att inte få anfall. Hjärnan orkar inte både hockey, skola och epilepsi-tyvärr. Och med enkel matematik kan man räkna ut att skolan går inte att välja bort och inte epilepsin heller. Kan bara säga som Alfred själv:- Epilepsin har förstört mitt liv.

Arvid börjar i åk 3 och är en liten filosof som har mycket funderingar och ideer. Nea börjar i åk 1 och Minna i förskoleklass.

Jag jobbar min sista vecka som sommarvikarie och sen blir det sista kursen i skolan. Pappaanders byter ut shortsen till snickarbyxorna. Hösten är ett faktum. Vi hoppas att ni har haft en fin sommar och önskar er en bra höst.

Idag har jag varit ruskigt effektiv om jag får säga det själv. Började morgonen med skönsång för min först födda.

Det är födelsedagar i ett i vår familj. Nu är turen kommen hos Olivia, 19år-grattis finis😍 Sen tog jag med mig fyra barn och en man på brunch på Ikea, lite Avion shopping innan coop handling. Sen hem och baka födelsedagstårta, en brieost och salami paj, en västerbottenost paj, marinera fläskfile som ska grillas och kycklingben som ska stekas i ugn...en mini buffe för att fira Elsa (igår), Olivia (idag), och pappa Anders på fredag den 4 augusti. Vi slår ihop så många som möjligt.

Nu färgar jag håret (inte undra på att jag blir gråhårig). Sen blir det tre dagars jobb innan jag tar tre dagar helg.

Vad ska jag skriva om dagens födelsedagsbarn...hon skrek då vi skrattade av rädsla och hon skrek då ketchupen pruttade och var allmänt rädd för allt och alla. Nu har hon gjort sin första resa själv på egen hand och den till Indien. Hon är en mjuk och fin människa som är mån om alla. Och hon älskar sin familj. Vi älskar dig och idag fyller du 19år-vi önskar dig en underbar dag.

Du tar gärna hjälp av din lillasyster när det är jobbigt eller när du är glad och behöver dela din glädje med någon. Ni är en av dom finaste syskonpar jag vet. Fortsätt med det💗

Den 30 juli 2000 föddes det en liten tjej som fick namnet Elsa...hon kom att bli en busig och bångstyrig dam med stark egen vilja. Vi sa ofta att du kom från trollmor i skogen vilket du inte tyckte om. Men med ditt trollhår och din yviga personlighet passade det så bra. Trollunge. Hon har förgyllt vårt liv nu i 17år, 17år med blod, svett och tårar. Vi har skrattat och vi har gråtit. Vi har gått igenom en tuff tid med många besök på BUP, men framför allt har hon gjort en resa som inte många tonåringar klarar av. När hon äntligen (och då menar jag äntligen) fick diagnosen ADHD föll alla bitarna på plats. Vi kunde förstå och hjälpa henne på ett helt annat sätt än det vi tidigare gjort. Fortsätt att vara dig och själv och glöm inte att du är värdefull. Ett liv utan dig hade varit som ett liv utan kaffe med mjölk. Vi löv joo💗

Din storasyster och din förebild. Ni håller ihop i med- och motvind. Och det har kommit två kopior till av er så vi får njuta flera år till av två fina systrar😘

Har haft två toppen bra lediga dagar. Men i morgon kliver jag på och har en fyra dagars jobb-(helg). Och eftersom vi har två födelsedagar (söndag fyller lilla Elsa 17år och måndag fyller ännu lilla Olivia 19år), att fira så tog vi och slog ihop dom och firade idag med buller och med bång. På sommarens hetaste☀ dag tog vi med oss alla barnen och drog till O'learys för att spela lite minigolf. Men eftersom det tidigare har varit sisådär med vädret tyckte vi det var en lämplig aktivitet där stora som små kunde delta. Jag kan bara meddela att jag vann inte men jag gjorde så gott jag kunde...snubblade runt på dom konstgjorda  gräskullarna stup i kvarten. 

Pappan går noga igen med familjen hur man ska hålla, tänka och känna vid ett slag. Vi lyssnar samtliga på med iver...förutom jag😁jag fotar för fullt.

Vissa är mera taggade än andra...

Emellan slaget eller vad det heter bör man vila...

Sedan mötte vi upp med mormor och åt en födelsedagsmiddag med stort M som i MAT...

Födelsedagsbarnen-Grattis mina finisar💗💗i förskott...

Grattis till mig som har en sån fin familj...

Vi avslutade kvällen med lite bilder från kidzens favvo hjärta i staden...

Älskar er mina 6 💛💙💜💗💚❤tack för ikväll. Det här lever vi länge på.